RENA HELVETET
Nu behöver jag verkligen skriva av mig känner jag.. 
Sitter och läser en tjejs blogg (http://babiigiirl.blogg.se/) hon har diabetes precis som jag, jag känner sorgen och allt det dära med dig, tro mig jag förstår dig precis, jag känner henne knappt men genom att läsa vad hon skriver i sin blogg känns du som min allra bästavän åh vi är så himla lika.. Men nu till det jag tänkte skriva:
Jag orkar inte med allt detta hela jävla tiden, prov.. sprutor.. om och om igen, fine jag vet att jag måste men det är så jävla jobbigt.. Tror inte jag kommer klara av detta hela mitt liv, jag ligger inne på akuten flera gånger om året på grund av detta, om ni bara visste hur fkn jobbigt det är.. Och inte nog med det jag spyr, mår illa och har huvudvärk jävligt ofta, skulle jag få en önskan skulle det vara att komma bort från detta helvete.. ORKAR INTE
det är ett helvete, o ja läste inlägget förens nu och har inte snackat så mycket med dig. Men vet att du känner detsamma, sprutor,värden,doktorer o akuten o blod ur armarna o inte dricka för då dör du typ,inte röka det är skitfarligt.. o blablabla. Man dör på det ibland, o saken är den att det gör de fan inte bättre när dom säger ''- det bästa du kan göra, är att bli din sjukdoms bästavän. För den kommer finnas med dig hela livet'' nej fyfan!
Kommenterade också på hennes blogg, känner mig som värsta diabetes kompisen. Läste att du haft de i 8 år. Klart de inte är kul att ha levt med de så länge, men tänk mig då. Jag har varit frisk hela mitt liv. Sedan när jag är 16 år gammal, får jag diagnosen och tvingas ändra hela min livsstil mot min vilja. Jag har varit så jävla ledsen för detta, och jag jobbar fortfarande på att bearbeta sorgen. Jag har mått piss nu i ett halvår utan att veta vad de är (har iof fått hyperteryos i med diabetesen) så jag har mått extra dåligt. Mne för tillfället känns de bara som jag skall bota en sjukdom. Men varje gång jag tänker på att jag skall leva med denna skiten hela mitt liv så känns de som att någon stänger in mig i en bur.
Man kan aldrig välja sina sjukdomar, men de känns på något sätt skönt att de går att behandla, vilket man inte kan med vissa andra sjukdomar. Men de som känns så jävla illa är att de är mot min vilja, och att jag har lvt på ett sätt i 16 år, som jag nu måste ändra. Gör jag inte de, förlorar jag bara på de själv..
Fuck our lives. Fuck diabetes! Hahaha
